Med blicken fäst
vid trädens raka
ryggar,till hälften
solbelysta

En kråkas knarrande
läte likt en osmord
gisten dörr,störande ett
tillämpat lugn

Det autonoma livet
inte alltid så sjãlvgående

Måste ibland hjälpas
på traven, med minst
tre djupa andetag

Inte alls enkelt
det tillsynes naturliga

Som att lätta på de
uppdragna axlarnas
spännband och låta
dem falla

Med blicken fäst vid
trädens raka ryggar