ensamheten är en svart prick längst ut i en
sjö i mångata.
kanske någon som ror

eller bara mörker. Mörker

Rösten tyst och försiktig. Jag hör bara
viskningar eller så är det
bara tystnad.

Kanke en kvist som bryts på ett ensamt träd,
kanske är fågeln undrande,
och vill trösta med tunn vinge. men faller.

Sent i ett sovrumsfönster bakom gardin.
jag på gatan med blommor. Sent plockade fram

mot höst.

För att jag också suttit ensam i en park
och pratat i mitt huvud med stjärnor som blinkar


Eller också dränks jag bara i snö
och somnar