Fast asfalten skriker med dallrande luft
står jag på två stadiga ben
som ber om att få vackla
Inte ens särskilt artigt
Ett avgrundsrop som dundrar fram
Låt mig få ge vika
nu när du har gett mig för mycket att bära
och för länge att bära det
och för heta dagar
brännande fundament
Ingen borde behöva minsta börda nu

Men icket! Döm den som ger sig!
Jag ska rasa
ska rasa
ska rasa
med magstöd och med råge
ska jag rasa
så länge ilska och vrede är rimligt
och viktigt
Då måste benen bära
hur mycket de än hamnar i hetluften
kvicksanden
snåriga skogar och rispande ris
Bär, ben.
Bär oss alla!