Vintern nalkas och likaså mitt vemod.

visst framför min lägereld klarar jag mig nog ändå.

Men inget är mätbart med värmen av ditt sällskap.

om du bara visste, Att dina andetag mot min kind, din röst, din skönhet, den kyssen av många du gav mig när vi var små, på alla sätt är bränsle för en brand.

Mitt hjärta i odödlig låga står. 

Och det hade räckt för att värma ett land.

Det du gav mig var ett hem, en hamn.

Om du bara visste, men jag var bara ett barn Skygg och trög vad förstod då jag.

Drömmaren och grubblarens fördärv att drabbas av vinterns sanna kyla.

Men jag minns inte ändå, vad värme har för färg, för smak, för ljud, för känsla.

Så jag klarar mig Tindra, men jag vill att du ska veta.

Du sa åt mig för så länge sedan.

"om du bara visste" 

och nu så tror jag att jag förstår