Den enda människan är inte den första.
Spåren går att finna överallt.
Men i våren som också är sommar
är hon ensam. När vitsippor
och midsommarblomster
blommar sida vid sida och människor
räknar dagar istället för fjärilar.
När deras längtan efter semester
är lika gränslös som månaden maj.
När solens strålar rinner
utmed klipporna och ner i havet.
Och flyter ut till silverglittrande öar
som andäktigt gungar upp och ner.
Som om man kunde lägga sig där.