Skammen över att inte räddat dig är tung att bära. Jag visste men gjorde inget, det var det jag blivit omlärd att göra...

Bön om sinnesro är lättförstådd men ack så svår att efterleva.

Gränsen mellan medmänniska, medberoende och före detta pojkvän med hjärtesorg är svårbegriplig.

I bröstet trummar hjärtat på med samma slag som alltid men med en doft av svavel och smärta.

Varför hamnade vi här, eller jag här och du där... men ändå på samma plats...

Mina verktyg är samma som dina men vi bygger olika hus. Sjukt och overkligt att vi inte får bygga på samma hus när det var allt vi ville...

Jag håller din hand min älskade.