hösten i sin klarhet visar vidden

såväl av min cirkelhorisont

som av sikten ända fram till dig

idel ömhet när du tar plats

i kammare och förmak

där du hör hemma

ingen saknad viskar i mitt öra

det du visar mig är kärlek

genomskinlig starkare än ord

tar ner stängsel oss emellan

du strålar som om

den var din