Tiden knappar in på oss
den kärlek vi delar leder ingen vart,
den gör oss bara mer sårbara,
liksom klingan på ett svärd mot en sköld,
som frosten när den lägger sig i våra känslor som köld,
den kyla som sveper in genom tomrummen,
djupt inuti våra hjärtan,
skapar en dimma av förtvivlan,
som tätnar när den fylls av tvekan,
detta är ett tecken på att det vackra vi delar,
kommer att leda till inget annat än ett oändligt slut.