Gatlamporna.
Det enda ljus som lyser upp den svarta himlen ovanför.
Det enda ljus som finns vid busskuren där det ekar av ensamhet.
Det enda ljus som reflekteras i vattenpölarna på asfalten.

Det enda ljus som får regnet att framträda ur mörkret.
Ur den mystiska dimman.
Ur ensamheten.
Ur rädslan.

Strålkastarna.
Det enda ljus som skapar trygghet i den tjocka dimman.
Det enda ljus som får övergångsstället att glänsa när ljuset reflekteras i vattnet.
Det enda ljus som får vattnet på vägen att sättas i rörelse.

Det enda ljus som får kylan att synas i mörkret.
I tomheten.
I hopplösheten.

Digitalklockan.
Det enda ljus som ger mig en koppling till tid.
Det enda ljus som lyser minimalt i det mörker jag befinner mig.

Klockan tickar. Tiden står stilla.