Varför stör man sig på hur somliga uttalar vissa ord? Dialekter och andra läten brukar bara vara kul men ibland låter det imbecillt när någon får för sig att på egen hand ändra svenska språket, några exempel: Ökken istället för öken, lakkritz kontra lakris, fler exempel är minutrar, ärbjudande, kavviaaar och kroner.

Blir konfys av dessa uttal men skit samma, snacka på bara, tala som ni vill men hör jag checks istället för kex tenderar det växa ut horn i pannan samt att min bleka hudfärg ändrar nyans till högröd.

Ett annat dilemma är benämningar, säger nån att hunden ligger i BAKLUCKAN i bilen har man verkligen fått allt om bakfoten och min bockfot vill då gärna tränga sig ut, dessutom känner jag blodtrycket stiga till direkt skadliga nivåer. I skuffen, i lastutrymmet och i kombidelen kan man lägga grrrejer men tamäfan inte i bakluckan!

Bakluckan är ju den där luckan man öppnar för att kunna lasta på avsedd plats innanför den, inte I den. Bakluckor är som sig bör monterade bak på bilarna, undantag finns som t.e.x VW Typ 1 samt Chevrolet Corvair eftersom de har motorerna placerade baktill, således är de då utrustade med framluckor.

- Äh, sluta sura gubbe, kom hit nu och ställ matkassarna i bakluckan men flytta först undan verktygen du slängt i bakluckan så vi kommer hem nån gång och glöm inte att stänga bakluckan till bakluckan sen...

Hm, kan hon inte bara vara tyst, hon får mig tänka på ett gammalt bildsvep ur en amerikansk gangsterfilm, nåt om ett lik i bakluc...skuffen, skuffen!