skådar in mot solnedgångens
kvardröjande horisontlegering
vidöppnas oändligheten portar
står jag på åsens krön
ser det mörkna
köldens käftar vässas skarpa
ur stiltjet och det stjärneklara
lövet på rönngrenen dallrar
släpper
virvlar tillfälligt
faller
skrumpnar i lövhögen
bidrar sin tid
att omsider gryningsfärga
förändringens värld