Redan medlem?
Logga in
Mänsklighetens sista rosslande andetag [sonett]
Jag blöder, men det kommer ej från venen, som uppfläkt är vid handen på min kropp. Försöker torka upp det med min mopp, men märker att jag blöder mellan benen.
Men varför då? Jag har skött hygienen. Min tanke bryts abrupt utav ett plopp, som följs utav ett dripp och av ett dropp. Och ut kommer min gallsås liksom stenen.
Mitt blod det forsar ut i flera timmar. Min stolthet skändas, hela själen kränks. I vidrig sörja rädd och svag jag simmar.
Men huvudet det sjunker, kroppen sänks. En kallsup slem gör att jag ljudlöst svimmar, och i mitt eget mensblod plågsamt dränks.
Bunden vers
(Sonett)
av
Judas Ekholm
Läst 372 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2019-10-09 00:16
|
Nästa text
Föregående Judas Ekholm |