Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mänsklighetens sista rosslande andetag [sonett]

 

 

 

Jag blöder, men det kommer ej från venen,

som uppfläkt är vid handen på min kropp.

Försöker torka upp det med min mopp,

men märker att jag blöder mellan benen.

 

 

Men varför då? Jag har skött hygienen.

Min tanke bryts abrupt utav ett plopp,

som följs utav ett dripp och av ett dropp.

Och ut kommer min gallsås liksom stenen.

 

 

Mitt blod det forsar ut i flera timmar.

Min stolthet skändas, hela själen kränks.

I vidrig sörja rädd och svag jag simmar.

 

 

Men huvudet det sjunker, kroppen sänks.

En kallsup slem gör att jag ljudlöst svimmar,

och i mitt eget mensblod plågsamt dränks.

 

 

 




Bunden vers (Sonett) av Judas Ekholm VIP
Läst 372 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-10-09 00:16



Bookmark and Share


  Ulf Carlsson VIP
Formellt sett är sonetten elegant och fläckfri, vilket ställer den i skarp kontrast mot det dystopiska och absurda innehållet. Antagligen en önskad effekt!
Rubriken förbryllar i viss mån. Håller mänskligheten verkligen på att förblöda av naturliga skäl och inte bara av de självförvållade?

2019-10-09

    Lena Staaf VIP
Pulserande, hemsk och ödesvacker text. Sonettens form gör den extra böljande förrädisk. Man tycket sig vaggas på vänliga vågor men det är blodet som flyter och bär dikten framåt.
2019-10-09

    Lars Gullberg
Din fantastiska röst, ditt språk. Det blänker och skär. Varje rad hela dikten lyser. Bör läsas högt i en kall kväll där bara andara är vakna.

Applådos
2019-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Judas Ekholm
Judas Ekholm VIP