Samtal med kärnfysiker


- Innan de hunnit ploga är det som vackrast
gångarna ligger djupt försänkta i orörd snö

hoppsan, nu tror han att jag pratar bildligt!?

- Jag menar du har kanske svårt ta dig fram om du cyklar

- Nej jag är mest hemma och jobbar, gräver i luntar doktorandtexter

- Hur går det med din bok?

nu följer initierad redogörelse för en gedigen och pedagogiskt lyckad lärobok i fysik

- ~~~~~

- Hur går det med dina dikter?

Jag skrev en igår, väldigt komprimerad, skickade den till sonen, fick tillbaka en DJ remix. Ungefär som leken när man viskar apelsin i någons öra, som viskas vidare tills den siste i gruppen säger äppelskrutt. Förvanskningens tveksamma konst. Grejen med Jonte var att han hoppade över alla och gick rakt på den sista.
Så dikten som utgick från en liten trädbit med fåror till hälften solbelysta, till hälften skuggade, den handlade om spelet mellan ljus och skugga.

Skrev som jag oftast eftersträvar komprimerat, intill förenklingens absoluta gräns
Det är ju skönt att gå från något litet, inte så komplext i sig till det större sammanhanget - och sen hitta det dolda i bilden och mellanrummet emellan betraktaren och föremålet / lager på lager tills gränsen är nådd

- Jag gillar verkligen den idén, från litet okomplicerat till det mer komplexa

nu följer en lång engagerad berättelse triggad utifrån skuggan av en träbit
framvälld inifrån en kärnfysikers hjärnvindlingar

- ~~~~~

Mötet mellan sublimerande vardagspoets Ground of Being och
hårddatagranne med Zernfrisk partikelfysikfysik som sitt Sitz im Leben
har åtminstone i stunden mellan radhuslängorna och återvinningen
överskridit åtskillnaden mellan positivismens kallhamrade raster
och subjektivismens gungfly

från snöfåror till töväder


bildligt talat alltså!