Att greppa teskeden mellan fingrarna,
doppa ner den i kaffet och röra runt.
Varv på varv, virvlar den mörka vätskan.

Att blicka ut över det frostbeklädda landskapet,
spara skönheten djupt där inne.
Eoner komma och gå, ofrånkomligen.

Att tämja strömmen, handlöst ner genom mörkret,
ändå luta sig tillbaka och andas ut.