Allting som har hänt o det som aldrig var.
Oändlighet och intighet, ett moln som alltid funnits där men inte synts. Nu tornar det upp sig, växer sig större och förmörkar själva solen. Innan dagens slut ska det ha öppnat sina portar. Släppt ut all ånger, längtan, all den glädje som aldrig fanns, all smärta och sorg. Allting ska regna ner. Falla fritt, genom luften.

Dagen är lång, men natten kommer. Vad ska hända, när alltings början och alltings slut till slut har mötts. Då alla möjligheter och omöjligheter fallit ner och ligger blottade på asfalten. Ärligt, naket utan möjlighet att skyla sig. Det ofrånkomliga blandat med det som kunde hänt.