Vaken var mitt medvetande, där du satt i stolen, talandes om allt i universum men intet förstod av den som var jag, mina krumsprång, längtan efter mål och vilja. Du satt som en isstod, pillade på skäggväxten, log, trodde att du var världen! Kyrklockorna slog där i Gamla Stan, i den gamla gränden, den stunden du trodde dig vara Gud!