Bakom mörka moln finns blå himmel
Jag har aldrig sett blå himmel
Jag har blivit torterad
Jag har blivit misshandlad
Jag har blivit satt till åtlöje
Jag har blivit kränkt
Jag har blivit värdelöst satt

Plötsligt
Jag sätter min vandrar stav i marken
Det dånar
Det skakar
Nu träder jag ut
Något får bära skuld och förtvivlan
Jag, inte Jag Inte jag
Så tag mig Gud Nu
Du är intet

Jag har aldrig dansat
Jag har aldrig skrattat
Jag har älskat men aldrig
Jag har aldrig något
Jag har fått betala
Jag ser mig dansa med min brudkjol
Jag ser en dröm som var


Min stav står fast