jag läste
att dom skär bort orden
vädrar våra garderober
språkets förorter

'amasondrottning'
håll dig vid liv för jag
vet att du finns

vad dom än säger



fick mig att tänka på en
hur jag aldrig riktigt lyckats
göra som akademien med henne


hur hon var som vatten
när hon mötte berg
karvade upp dom
och gjorde till strand

blåser bort i vinden
on her command

när dom bad om det
och dom bad om det
jag
bad om det

på mina nariga knän
där sanden tar sig in i varje minne
spränger gränser



jag såg ingenting på nära håll
det var ett tag sen jag spillde nu
och du rann och det torkar ut
längs med amasonen
jagar nedströms

niagaraförfallen
hon bär floden med sig








och jag lever ibland
det är när du vilar
bakom pannan
en loppa i nervtråden nu
som bitit sig fast
och jag har kliat
jag har ryckt ut
har slagit knut
gjort ballongdjur
utav dig


försökt släppa ut
men du bara vägrar
lämna din bur





trots trafiken där inne
som jag försatt i kaos
utan krockkuddar
och var pedal är gas
i vilken riktning dom än
fastnat i


huvudet


är det ett organ
eller en hel galax
för varenda en
ett nytt big bang
att missförstå
att skära sig
i kanterna på




och jag tror jag missförstod för länge sen nu
att du bar floden med dig
och dina ögonvrår
befriade den
så fort jag inte såg
så fort jag sa
att jag inte var som pappan
som bara gick därifrån
för att hitta mening
i sticket av en nål
så fort jag sa
att jag inte skulle
dra fåror i din hud

det var du redan så bra på





och så släckte jag lampan
och låste in dig
och gick vilse i ord
jag trodde jag kunde bygga
slott av



(papper är bra på det sättet
bara författaren skadas av bläcket
när det rasar, det bara avtar)



och du skulle aldrig låta dig tämjas av nån man
och verkligen inte av en pojke
jag inte visste att jag var
men fortfarande är
sitter kvar på stranden
där floden torkat nu
spejar mot horisonten
där du karvar nya berg








och dom skär bort dig ur språket
men du kommer leva kvar

du var ändå
obeskrivbar





jag tror jag sitter här
ett litet tag