jag viskar ut i kosmos - och jag vet att jag hörs
jag sår ett frö av hopp i en mur av rädsla
jag berör en fördämning av sorg

avskalad mina försvar kan den lilla vila inom
en enda liten blomma i kylan väcker världar som sover.
hoppets ljusa ton ljudar över slätter som för länge sedan gett upp
mörkrets grepp lättar runt dimentioner som fallit i glömska
ännu är inte slaget över, inget är förlorat innan den sista själen har givit upp sin längtan.