den ungerska litteraturens huvudådra är lyriken. Poesin har flera gånger engagerat massorna och delat befolkningen i olika läger genom samhällsklasser och politiska grupper. Flera diktares liv och död omges av myter.
En av de mytiska är den bortgångne János Pilinsky.
Att poesin är så populär i Ungern har både historiska och språkliga orsaker. Ungern har sedan tusen år befunnit sig i kläm mellan öst och väst och blev därmed ett slagfält för olika erövrare.
János Pilinskys verk anses av många som oöversätteliga. Han var deltagare i andra världskrigets slutfas. Och erfarenheterna kom att prägla hans verk.

Auschwitz är i dag museum. En evig läxa!

Han debuterade 1946 med diktsamlingen Trapets och barr som innehöll bara 19 dikter. Redan denna debut gav honom en plats i den ungerska lyriken.
P.g.a hans religiösa engagemang förbjöds han publicera sig. En decennier lång isolering formade honom till mystiker. Tystnaden blev hans viktigaste medel,
skrev sällan och på ett alltmera avskalat språk.

I hans dikter möter vi en kompromisslös och extatisk längtan bort från den värld som vi något så när kan beskriva, manipulera och behärska men som samtidigt saknar det väsentliga, det unika och det totala.

*


våra hjärtan skälver sargade
i nätfiskarens glimmande nät
där sprattlar vi som silverfiskar
fångade av ljudet från orkestern
själarnas rymdparty
vi lever tiden som är nu
rider på fallna stjärnor
kurar på den himmelska barren
som dödsdömda sonar vi vår skuld
och vid midnatt springer vi
inte ifrån varandra

du som var ofödd. såg dagen