Som en hand runt mig
Kramar ur livskraft
Och spjälkar mig
inuti sig
Som en uttömd trasa
Helt torr på saft
Inte ens myrorna hittar hit
Och
Till min fasa
Har jag endast mörker inom mig
Trots solbadande och vadande flickor i guld som utvecklats i min kropp
Som blivit det jag önskade att det kunde få bli
Fritt och avspänd, vilt och helt

Bilder seglar förbi och betraktar det vi tidigare sett
Men allt det som skett
Hade inga rätt
Nu vet jag ingenting av det som jag borde veta och kunde ha lärt mig
Det var som hon sa, ibland står allting stilla