Lierad med livet

vänder jag på klacken,

gör helt om,

springer mot jungfrukällan,

[denna kylande vulkan],

som bränner rebusar i mitt skinn:

Tvingar mig att lyda,

men helt omöjliga att tyda.

Lägger mig ner

och pustar ut livsgnistan;

en murken dröm om rofylldhet,

en härsken framtidstro,

en rötskadad fantasi.

Purpurfärgad svartsyn

brinner som en barndom

när jag stiger av perrongen.