När jag ska sova
gör jag inte som prinsessan på ärten
som lade tjugo madrasser
ovanpå en ärta för att få sova mjukt
(men ändå misslyckades).

På min madrass brer jag ut
alla dagens sorger och misslyckanden
likt en obekväm spikmatta
som aktiverar
mina triggerpunkter.

Under sömnen stuvas allt om
orsakssammanhang upplöses
stort blir smått
overkligheter blir verkliga
sannolikheter smälter ner.

På morgonen har det mesta
fått rimliga proportioner
berg har krympt till stenar
och kraft har samlats
under huvudkudden.

Jag kan inte nog betona
hur tacksam jag är
över att slippa vara en prinsessa
och i stället fått ha en fantastisk
och välgörande sömn.