Jag sprang, över allt som var gammalt och indränkt i mänsklig avföring, det vill säga tankar, ånger, ändlösa nätter med självhat. Jag har nog aldrig sprungit så fort. Bussar, hus och förädlat uran penetrerade mig, men jag höll mig på fötter och fortsatte kursen. Taxichaufförer tvärnitade och hötte med näven åt mig, kärringar tappade balansen och ramlade som i slowmotion över sina gåstolar och rullatorer. Himlen såg på mig och skrattade i ett slitet thc-indränkt bubbel.