Jag bryr mig verkligen, det gör jag. Jag läser om omvärldens upp och ned, om trädens rötter som talar sitt eget språk. Om allt vatten som snart tar slut. Om livets oförskämda utbredning.

Men ibland slår jag av. Jag vill inte veta vem som sköt vem utanför pizzerian. Jag vill inte slås ned av stormarna utanför min egenbyggda trygga värld.

Skörheten i allt sätts på sin spets på något sätt. Otryggheten i människans natur spelar över. Fastän det finns så många goda krafter, de finns verkligen. Kanske borde man ha >goda nyheter< efter sporten som en kategori för sig?