Med solen
i ryggen
och våra
långsträckta
svarta skuggor
framför oss

löpande
in över mossan
mellan träden

blir vi stående
en stund

Betraktande
marmorbrottets
linbaneväxel

som reser sig
ur skogen

likt ett
monstruöst
rostigt
söndervittrande
skelett

Vi viker av
från vägen

tar sedan kisande
mot solen
stigen ner mot
stranden

Följer
havsbrisen

Nu
med våra
skuggor
som
eftersläntrare