Jag har värme kvar efter helgen som gått, från en mjuk säng och en annan människokropp.
Sömndrucket föser jag min lekamen in i vardagens snårskog.
Går ur vägen för dess taggar. Och med armarna famnade om mig själv bär jag en brinnande önskan om att hålla värmen.
Berusad av tanken på hans händer, yr av minnet av hans doft.
Det brusar om staden. I periferi ser jag rusande människor och bilar i olika färger i en kletig blandning utan fokus.

Att stanna i värmen är allt jag vill.

Januariregnet vill tukta mig och vardagens oljud tilltar. Bussens strålkastare bländar mig.
I staden finns så många människor, här finns vassa kanter för en omtöcknad att famla in i.
Många kylslagna gator att gå.

Att stanna i värmen är allt jag vill.