Uppe på berget är utsikten lång. Gröna dalgångar, floder och hav kan synas från toppen. Nere i dalen är utsikten kort. Grannarnas hus, åkrar och en bergskam är synlig där.

Inne i staden är tempot högt, sorl från människor hörs vida, där finns nöjen och där finns trängsel. Ute på landet går tiden sakta, tystnad från skogen, där finns stora fält och där finns ödslighet.

Väsensskild är vyn, väsensskilda perspektiven.

Bara hon som levt på berget, efter att ha levt i dalen, hon som bosatt sig i staden och sedan flyttat ut på landet förstår. Hon byter perspektiv lika enkelt som hon byter vy och hon kan vandra däremellan i tanke och i kropp. Och hon är inte väsensskild från någon.