Betong, bara betong.
Betong så långt man ser.
Från stad till perrong
växer hatet mer och mer.

Så grått.
Så stelt och hårt.
När inte ens vattnet smakar gott
blir överlevnad svårt.

När inte ens solen
kan lysa upp era liv.
När att ta sig upp ur stolen
känns som ett stort kliv.

När barnen inte längre visar glädje eller sorg.
När orden inte längre räcker till.
När man går ensam på ett torg
och inte längre vet vart man vill.

Har vi då hittat det vi söker?
Ett liv utan smärta?
För när vi än försöker
försvinner en del av vårt hjärta.

Tillslut blir hjärtat hårt som sten.
Våra känslor börjar helt att försvinna.
Huden känns inte längre lika len.
Ingen saknar närheten från en kvinna.

Inga människor brister ut i gråt.
Ingen skrattar glatt.
Ingen kind är längre våt.
Ingen vet hur det är fatt.

Alla går runt som i trans.
Alla flyr från sina nära.
Ingen bjuder upp till dans.
Inga människor är kära.

Allt är dött.
Alla är döda.
Gatorna färgas med rött.
Alla gator blir röda.

Har vi då hittat det vi söker?
Ett liv utan smärta?
För när vi än försöker
försvinner en del av vårt hjärta.

Den del vi vill ha kvar
försvinner alltför fort.
Att som någonsin var.
Är borta för gott.