I ödemarken
hör vi hemma
du och jag

Och fastän där
ekar så ödsligt
mellan berg
och dal

håller vi oss
krampaktigt
kvar

Alltmedan vi
antar alla
bergets nyanser
av grått
som helt säkert
kommer att blekna
mer och mer

Och tunnas ut

Bland
massiva
klippblock

i fjärran

Sammanlänkade

Fångade
i en gråzon
kallad
ingenmansland