Jag ser din trötta blick
och vill vagga dej.
Men du måste jobba nu.

Och jag står i maskinen bredvid,
den talar högt.

Och du balanserar dina ord
på din.
Hör dej ej.

Ord som gjuter tystnad
om att orka en dag till.

Tills timmen är slagen,

då vi kan ta varann i hand
och gå hem.