Jag minns Edelweiss, du vet han som limmade fast masonit för fönstren, med tuggummi och saliv. Tänker, bor han kvar, röker han samma mjölk på toastolen med silverfiskarna ?. Sover han med tredje ögat öppet ? Funderar han fortfarande på sina funderingar på varför bara den ena foten har en strumpa på. men inte den andra. För den ligger kvar i källaren i torktumlaren. Funderar gör vi så klart alla. Speciellt när jag skriver. Det är då som såna som Edelweiss uppstår. Förresten så bodde de en snubbe i Alvik som hade masonit för fönstren, men dom va uppspikade med tankar. Samma tankar, samma poesi.