Endast en siluett i regnet,
undfallande inför beröringen
från en skälvande, frusen hand
vars famlande aldrig upphör.

Utsträckt genom tiden,
ensam där i rummet.
Alldeles nyss ägde dränkta minnesfragment
sin hemvist där på den grumliga ytan.

Bara en gestalt i motljus.
Viljan att verkligen älska,
önskan att återförena partiklar
blir en spegel oförmögen reflektion.

Skuggan i historieböckerna
suddar ut sig själv i ljuset.
Allting faller åt fel håll,
krossar orsaker ingen förstår.