Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förkrossad

Jämrar mig.
Ser ner på det som jag
tidigare innehållit
och det som jag just
kastat upp.
Nedanför mina fötter
ligger Hon
men i otydlig skepnad.
Hennes konturer
är sammansmälta med markens.
Gestalten efter denna patetiska
Uppkastning
är inte urskiljbar.
Hon
krossade mina tarmar
mina inälvor
Hon slet ut mitt hjärta!
Hon lämnade ingenting kvar
för mig att leva.
Ingenting.
Jag hatar henne
för
Hon är ju jag
och jag
är Hon.
Vi har brutits loss
Särats
med kraft.
Hon spottades ut ur mig.
Ut ur min kvinnliga varelse.
En liten flicka
En liten kvinna
...vart är vi på väg,
egentligen?

Kom tillbaka till mig.
Låt mig svälja dig
Du behöver mig
för jag gör dig hel.

Jag behöver dig
för att
aldrig glömma
mitt tomrum
och det som
Du fyller
inom mig.
Kom tillbaka.

Låt mig svälja dig
...hel.




Fri vers av jacqueline
Läst 631 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-07-02 11:20



Bookmark and Share


    Psalm
Uppskattar (och avundas:) verkligen tempot i ditt språket. Mycket tilltalande. Skitbra faktiskt!
2009-07-02

  prima donna
ibland blir man överraskad över alla de jag som ryms inom en...men de måste väl få finnas där hur mycket/lite vi än tycker om dem (jagen)..Det är bara att svälja då :)
2009-07-02
  > Nästa text
< Föregående

jacqueline
jacqueline