han har somnat och jag vill inte väcka honom med mina patetiska gråt. jag smyger till toaletten och låter känsloexplosionen flöda ur mig i form av tårar. många, många tårar.

jag vet som finns i skåpet bredvid och jag vet att det är vad jag förtjänar. jag reser mig ur fosterställningen och räcker mig efter ett nytt rakblad. jag betraktar det på avstånd, med en skräckblandad förtjusning i ögonen. jag skär ett snitt i huden. sedan ett till, och ett till. till slut väller både blod och tårar ur min späda kropp där på det kalla badrumsgolvet.

och så hör jag mamma. mamma snälla hör mig, snälla hör mina gråt. kom och ta rakbladet ifrån mig, plåstra om och pussa. men mamma hör mig inte.

när jag och rakbladet är färdiga med varandra låser jag upp badrumsdörren och lirkar en cigarett ur min jackficka. iförd enbart en tjocktröja sätter jag mig i det duggande regnet och försöker röka cigaretten. jag hulkar och snoret rinner överallt, i munnen, på cigaretten, på mina händer. mamma hör mig nu, du är på andra sidan väggen. ta in mig och fråga varför jag sitter och gråter i kylan. men mamma hör inte.

till slut tassar jag själv fram till soffan där mamma ligger vaken trots att klockan är sent inpå natten. hon ser mig och utbrister ”är det en sån dag”. hon kramar och tröstar och till slut får jag ur mig orden ”jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte må såhär”. mamma säger att det har ju varit bättre ett tag och att jag ska utvärdera mina dagar på en skala mellan 1-10 varje dag för att se det.

mamma tror mig inte. mamma tror inte på mig när jag säger att jag vill dö. mamma, varför tror du jag köpte studentmössan ett halvår senare än andra? varför tror du att jag stoppat i mig 50 xanor under en kväll? varför tror du inte på mig när jag säger att det enda jag vill är att dö. att hoppa från bron som har gångavstånd härifrån, trycka i mig massa piller, skära sönder halspulsådern eller knyta en snara och låta den kväva min andning är mina allra största drömmar i livet.

till slut går jag och lägger mig bredvid honom igen och ber samma bön till Gud som jag gjort varje kväll de senaste åren.
kära Gud,
om du finns.
snälla låt mig dö i sömnen i natt.