Jag går upp till lekplatsen. Jag sätter mig på en bänk. Du kommer inte långt efter och sätter dig jämte mig.

Du tittar på mig. Jag slår snabbt bort blicken och rodnar. Jag märker att trots min avhållsamhet håller du kvar blicken. Jag tittar på dig igen.
Du sträcker ut din hand, jag tar den och ler.

Du pussar mig på kinden, jag pussar dig på kinden. Men fort, det blir så pirrigt annars.

Du säger att du måste gå - din mamma väntar.
Men innan du går ger du mig en ihopvikt lapp. Jag öppnar den fort.

Du är redan påväg bort.

På lappen står: Får jag chans på dig?
Strax under finns tre olika boxar varav under varje ett svarsalternativ:
Ja, nej och kanske.

I botten av meddelandet står:
PS. Svara fort så jag vet.

Jag tittar upp mot dig. Du ler därifrån du står.

\"Så vad säger du?\" ropar du.

\"Ja!\" ropar jag tillbaka.

Du springer mot mig och ger mig en hastig puss på munnen.

Du springer iväg igen.

Jag står kvar i några sekunder.. Och ler..