Jag har läst de böcker som man bör
Jag har funderat på vad som händer då man dör
Jag har skaffat mig en åsikt och syn som är presentabel
Jag anser att min livssituation är acceptabel
Vi har skaffat oss hämningar som blivit till ett ok
Samhället har försökt göra människan förnuftig och klok
Visst finns de tankar och känslor som man inte vill kännas vid
Och allt det som man håller tillbaka resulterar i en inre strid
Man försöker dämpa det, avtrubba den spets som en gång fanns
Klart som fan att man inte får någon som helst balans
Man vet att på något sätt så måste allt det uppdämda få utlopp
Annars så går man under som människa, först själen och sen din kropp
Har du inte känt det, har du inte upplevt det måste jag fråga när du dog
Jag kände det direkt med henne, jag känner det fortfarande i brinnande älskog

Men när hon tar mig och gör mig till ett djur
Då befrias jag från min trånga bur
Då när jag är med henne så kan jag vara den jag är
När jag lär naken hos henne kan jag glömma allt det där

På vägen så har man nog lärt sig ett och annat
Fast man borde ha tagit sig mer tid, ibland borde man ha stannat
Man ska försöka att dölja sin egen person och anpassa sig
Ibland så blir jag jävligt rädd för att jag har lärt mig att anpassa mig
Det finns saker vi inte säger eller gör, det måste bara vara så
Om vi inte hade vissa regler så vet vi att det inte skulle gå
Men sen så finns det saker som man borde säga och göra
Det finns sådant som ger liv, i stället för att förgöra
Av vissa saker och känslor kan vi aldrig få nog
Och kanske är det så att vi är mest levande i passionerad älskog

Men när hon lockar mig och smeker mig till ett djur
Varje gång hon lockar fram det rivs min mur
Då kan jag resa mig upp och låta det andra falla
Då kan jag låta känslorna likt vågor slå och svalla

I går kanske jag var nytänkare, rebell och liberal
Kanske jag vågade vara stolt över mina egna val
Men i morgon kan jag lika väl anses vara konservativ
Då morgondagens strålar kommer från en sol i ett tidigare liv
Kanske jag får stå till svars igen, och kanske jag kommer att förlora
Orden som var beröm, som ingen förstod, kanske visar sig vara förstora
Vad kan jag säga om den kommande dagen, när jag försöker förstå denna dag
Man ska nog inte planera för mycket för det kan gå förlorat i ett enda slag
Men visst, man funderar ibland, det kan jag inte förneka
Man kanske inte skulle grubbla utan passa på att leka

Men när hon tar mig och gör mig till ett djur
När hon gör mig till sin, då är det min tur
Då kan jag ta för mig av livet, och ge liv
Då kan jag se på allt ur andra perspektiv

Jag försöker att ta mig fram och leva efter min egna filosofi
Jag vill fortfarande hävda att jag kämpar för att få leva fri
Kanske försöker jag att bygga en tillvaro, skapa mig en plats
Men där i mitt egna grevskap ska jag bygga ett eget palats
Jag ska bygga det med mina tankar och min själ
Och sen ska jag svära inför universum att jag aldrig ska bli träl
Jag ska skära av den lem som bojan vilar runt om så krävs
Jag ska inte tiga, den som har ord som fastnat i strupen kvävs
Redan som ung var det som kändes det som styrde, om så emot sunt förnuft
Men man kan inte stänga in, en själ behöver andas frisk luft
Det finns stunder då man inte tänker på det, då man nästan glömmer
Och även jag har väl haft stunder då man tiger och man gömmer
Men sen kommer de där tillfällena då man åter igen plötsligt minns
Då känns det som ens liv har en uppgift, man minns varför man finns
Då känner man att trots årens gång tillät man aldrig att själen dog
Och man vet att tillsammans med henne lever man upp i älskog

Hon klär av mig det civiliserade och gör mig till ett djur
Hon vill locka fram det ursprungliga och hon vet hur
När hon plötsligt låter mig vara det naturliga och primitiva
När det som vi tvingats på plötsligt blir tillåtet att riva

Det kanske är så att man behöver påminnas för att inte glömma
Man kanske behöver se det, känna det för att man inte ska börja gömma
Ibland undrar man vem man egentligen är, vem har man blivit med åren
Man behöver inte vara herde men man behöver inte heller vara en av fåren
Inget behov av att diktera, men vill inte heller dikteras, bara vara
Det kan gå flera dagar, men sen kommer längtan efter stunder då man slipper att förklara
Men ändå kan få plocka fram allt det som finns där inne, och visa för hon som förstår
Och efter vårt möte, vår kärleksakt så kan jag andas ut sanningen mellan hennes lår
Hon får mig att känna något som jag bara känner då, en enorm styrka
Jag vet att hon har en varm kropp och en själ väl värd att dyrka
Jag känner mig levande och stark där med henne, även sen när kroppen blivit tung
Efter att jag fallit känner jag smaken från hennes kön, och den känslan kröner mig till kung
Om jag får vara mig själv hos henne spelar andras åsikt ingen som helst roll
För jag känner livet när hon lockar mig, driver mig till den punkt då jag förlorar all kontroll
Det är då jag känner igen mig själv, när hon får mig dit hon vill
Det är då som jag kan leva fullt ut, det är då jag man känner att man finns till