Samhället skaver mot själen som blöder allvarligt.
Jag vill så otroligt utmattad och ledsen resa hem
till min planet väldigt långt bort från världens pina.
Jag är egentligen endast en liten förskrämd pojke
som hela det jävla livet har sökt efter min mamma.
Livet är ett gränslöst surrealistiskt kaos utan logik. 
Skogen och havet är min intensivvårdsavdelning
när själen nästan har drunknat i svart alienation.
Jag sitter på en sten i skogen och gråter hejdlöst. 
Min katt Sixten ser på mig och spinner i min famn.