(Nu är min tanke på en plats i USA.)

Han vände sig om och med djup blick såg han på sin Suri.
"-Vem är du?" sa den stirrande hårda blick
som nu hade bundit honom till den iskalla
skaran av män som samhället vänt ryggen åt.
"Pappa, jag trodde aldrig du skulle fråga mig"
ohörbart uppfattade han budskapet.
Han såg i sitt inre, det universum som skrämde honom
mest, ett hav av sand och gråbrun lermassa, en värld
som hotat honom så länge och nu just i detta ögonblick
förstod han att sanden under hans fötter..


(Nu är min tanke tillbaka till mig här i Sverige.)

Jag känner Suri inom mig.

Och jag vill sjunga,

en egen text

____

Resa kan vi göra på många sätt,
ingen vet vilken som är bäst..

Kanske det är bättre att tro
än att inte riktigt bevisa det?

Ja, att våga chansa är spännande.

Precis, och då behöves det självklara.

Sanden och leran, grunden till allt..

Jag ser dig, fast vi inte är i samma land
för i framtiden är vi

Är vi vadå

Det äkta är

Säg mig

Här

(Ja, det här blir nog bra, när låten är klar.)