Trött men inte sliten,
åren har grävt djupare
in i min märg
dragit ut all näring
Mitt eroderade inre
skakar som ett asplöv
i vinden:
Behöver mättas och stadgas
i din kärlek igen
Ögon som suckar,
åren har urvattnat glansen
den stilla glimten som
vittnade om en inre
själ i god form
Mitt inre är nu formlöst
likt en mörk gegga
utan funktion

Giv mig min lyster åter
Giv mig min läkning
Giv mig frid igen

Desperat ber jag
om förändring och
nytändning av mitt
eviga hopp, om än
litet...