Hela tiden finns rädslan att falla tillbaka i samma mönster
När månen är full skriker jag ut min ångest genom mitt fönster
Det finns en drift som driver mig framåt, men jag vet aldrig vart
Jag ragglar runt, som om jag vore berusad, jag kan inte se klart
Jag har en drift som tar mig framåt, men jag vet inte vart färden bär
När jag kommer tillbaka till mina sinnens fulla bruk vet jag vart jag är

Då vargarna ylar under månen
Då lystrar jag och ser det som ett kall
Rastlöshet är ger liv till demonen
Och det kommer bli mitt egna fall

Jag borde inte bege mig dit, men jag tror att jag ska andas frisk luft
Jag intalar mig själv att livet ska vara så här, att leva är tufft
Jag undrar hur det kunde bli så här, vad har jag lärt mig sen förra gången
Jag undrar vad det är för rastlös själ som håller min kropp fången
Det är någon djävulskap för så fort jag är klar börjar jag om på nytt
Jag börjar redan längta ut i natten, det sker iså fort som en ny morgon grytt
Jag lovar mig själv att sköta mig, att inte falla tillbaka en gång till
Driften är så stark, och jaget gör aldrig som överjaget vill

Då vargarna ylar under månen
Då måste jag bege dit ut
Då vaknar plötsligt fantomen
Vars vandring aldrig tar slut

Jag står där vid himlens port och ar blivit utelåst
Det himlarike som du byggt upp är som bortblåst
Jag söker ett nytt spel, du satsar allt och du ska vinna
Det är alltid någon lockelse hos en vacker kvinna
Jag letar efter ett nytt spel som jag kan ta hem
Jag ser en utmaning, men jag ser inte vem
Jag vill helt enkelt lyckas med det omöjliga
Jag agerar mot bättre vetande, det är det löjliga