Jag hade en gång en sparv
ja, se det var bara larv
jag kunde inte låta bli att le
den satt i sin bur med nacken på sned

jag stod alldeles bredvid och log
den satt och gungade på burens golv
tills den var alldeles stilla och dog

djurvän så varm
jag hastigt viskade
jag hårdnade i min tarm
hett så blodet piskade

så gick det med mig dagen den dog
så gick det med mig då jag log
som det gick med mig
och så sakta jag dog

Nu är jag begraven på gården intill
grannen tycker jag luktar illa
men det anser inte jag
det är väl bara dill

När jag levde jag mådde så fint
min lycka, den slog alltså slint
mina ögon ruttnade
och jag såg nog som blint