Vid en utvecklingsträff på mitt dåvarande arbete fick jag ett svar från en konferensdeltagare som så smått, kan man säga satte grå hår i min nuna och fyllde mig med olika tankar. Min första tanke var- driver de med mig? En deltagare hade svarat på en fråga med följande formulering. Under vissa betingelser håller jag obetingat med. När jag tänkt igenom det hela har dock kommit till den åsikten att det måste ha varit en helt vanlig så kallad lapsus. ERRARE humanum est. Egentligen inte mycket mer med det kan man tänka. Men har man en gång fått upp ögonen för vurpan är det svårt att släppa tankarna från den. Nu skall man inte försöka göra sig lustig över andras missar snart nog har man gjort en groda själv. Min salig mor tröstade mig med orden. Har du gjort en dumhet kan du vara säker på att det finns andra som också har gjort det. Den mänskliga anden har sin begränsningar tro inte annat.
Och i mina stunder av molokenhet försöker jag ibland gaska upp mig med följande historia som har större tyngd än en anekdot.
Vår befälhavare är död. Han dog vid slaget i Pavia. En kvart före slaget var han fortfarande vid liv. Enligt Frans G Bengtsson finns det en inskription med denna mening. Texten är på franska och den rimmar då. Kanske var det rimmet som skylde det löjliga faktum att en kvart före döden lär man fortfarande vara i livet. Eller också sinnesstämningen ett spratt för de sörjande.