Hacke Hackspett slår sina trumvirvlar utan att den minsta skada på sin knopp
Ett av naturens många svårlösta utmaningar som människosläktet ställts inför.
Vi som ju inte är direkt bra på någonting när det gäller fysisk aktivitet. En hund springer lätt ikapp oss och är den inte pytteliten är det bara att slå käftarna i den stackars människan och vi skall inte tala om lejonen.
Men faktum är att någon gång i historiens gryning hade människan all anledning at
vara rädd för de vilda djuren och det är ju klart under vissa omständigheter finns all anledning att visa djuren respekt men i det stora hela är djuren de första att ta till flykten när de fått vittring på en människa.
Men jag märker att ja inte håller mig till ämnet för rubriken.
Enligt mitt sätt att se det hela finns det ett osvikligt tecken på att du har att göra med en Pk-papegoja nämligen oförmågan att ha en egen åsikt särskilt om den råkar att inte överensstämmer med majoritetens. Pkmannen har en väl utvecklad instinktmässig relation till hur han skall förhålla sig till den allmänna opinion dvs hålla med och stryka medhårs det är enklast så. Konfliktfritt. Men inte utvecklande.
Naturligtvis är det tokigt att säga där finns enbart ett tomrum. Ju mer fysikerna undersöker tillvaron desto mer materia finner dom där.
Och naturligtvis är det vår eminenta förmåga till samarbete som är nyckeln till våra framgångar här på vår jord. Människan är ju otvetydigt ett flockdjur. Men också enligt mig ett skockdjur / bäää bääää