urinen på din blygd
känns som morgondaggen i gräset
min tupp hajar hinten
och kukelikuar mig till migrän

kväs den!

kväv den!

såja...

din glupska köttkäft
dränerar den på livskraft
begraver dess megafon
i den giriga livmördartappen


jag vill se när tuppen kräks
av skam över din mage
men du låter dig inte förledas,
tjusas, betagas, bedragas

ditt omättliga tryne
sväljer tuppens tvenne halsmandlar
suger in dem i sitt gap och klämmer åt
jag är svimfärdig av smärta
euforin och njutningen
himmelskt som en Golgatarunk

och när tuppkraken
slutligen spyr ur sig
sitt simmiga sliskiga sista andetag
mjölkar ditt stubbiga havsvidunder
dess vaga pulsslag
under små rosslande puffar av luft

så släpper du greppet,
mätt och förnöjd
hostar ut en gråblek skinnflik
med en påse nötter


jag skäms som en hund som ligger begraven

min migrän är borta