vågor når min vik

på avstånd hörs tiden skvalpa

häver sig och tillbaka

du lyssnerska deltar

från din klippa

vid motsatt strand

distansen över havsytan

binder ihop och skiljer

jag tänjer mina sinnen

för att närma mig

du pendlar din livlina och släpper iväg

i vår gemensamma riktning

skönjer vi en glipa

ett mellanrum i tiden

förenas där vår strävan till närvaro

en dyningsvik för längtan

svallet som uppstår

gräver oss gropar i sanden

vi ständigbarn

sökande himlen inom