gränslösa himlavalv ängslar mig och eggar

diffusa punkter får nålsticksskärpa

stjärnspelet pulserar

även så mina andetag

den fryspunktsnära nattluften

ger knappt synfält i skog och stuga

grumlig skugga gör kanterna vaga

väller in i alla skrymslen

jag mot svärtan stelnar till

fryser ryser

oro sviktar modet

i min mörka vrå

tänder jag ändå

ett värmeljus på fönsterbrädan

som en gul smörboll

är det min tro

knäpper händerna

böjer huvudet

för dig

ständiga flämtande närvaro