Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ibland kallar jag dej Gud

 

 

gränslösa himlavalv ängslar mig och eggar

diffusa punkter får nålsticksskärpa

stjärnspelet pulserar

även så mina andetag

den fryspunktsnära nattluften

ger knappt synfält i skog och stuga

grumlig skugga gör kanterna vaga

väller in i alla skrymslen

jag mot svärtan stelnar till

fryser ryser

oro sviktar modet

i min mörka vrå

tänder jag ändå

ett värmeljus på fönsterbrädan

som en gul smörboll

är det min tro

knäpper händerna

böjer huvudet

för dig

ständiga flämtande närvaro

 

 

 




Fri vers av Per Rydberg VIP
Läst 257 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-06-05 13:16



Bookmark and Share


  Monica Lindgren VIP
"värmeljus på fönsterbrädan som en gul smörboll" Underbart! Som vanligt skirt och försiktigt hoppfullt. Tycker om din förmåga att abstrahera!
2021-05-13

  Immanuel Hägglund VIP
jag tror alltsedan min första läsning av ett evangelium på gud. varit med om möe underverk senaste 26 åren.
2020-09-05

    Solweig Jansson VIP
Tycker mycket om !
2020-06-08

  lodjuret/seglare VIP
Någon var kär eller som förälskad i någon annan på ett visst avstånd, redan tidigt i livet, en människas tycken skall kunna byta gestalt eller i vilket fall antalet till människor o annat att 'beundra'...
2020-06-05

  Larz Gustafsson VIP
Guds namn är Jesus.
2020-06-05

  Lena Staaf VIP
En lågmäld och fin dikt om att söka stöd och hopp i orosmörkret.
2020-06-05

  Ulf Carlsson VIP
Rubriken är kongenial med innehållet!
"Gud" är van att kallas allt möjligt, men sista versradens tilltal sammanfattar det mesta på ett ödmjukt och andäktigt sätt.
2020-06-05
  > Nästa text
< Föregående

Per Rydberg
Per Rydberg VIP