Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
för mycket Lundell, för sent, och för mycket höst.....men det är ju så det ska vara nu...den här årstiden


Om man kan

Hon sa jag vet inte vad du gör med mig
Du är en frestelse, en djävul i sig
Jag kan ju inte förneka de känslor som jag har
Även om jag inte visste att jag hade sådana känslor kvar
Kanske är det så att du har väckt dem till liv
Eller så födde du vissa tankar, det är ett alternativ
Då kanske jag kan tänka mig att tänka tanken fult ut
Och jag kan tänka mig att höra verklighet av det tillslut
Om jag kan få dig att glömma, glömma, glömma

Hon sa att i min själ får min grönska frodas utan någon som helst tukt
Min fantasi är ett träd med rötter i mitt inre, ett träd med förbjuden frukt
Första gången som jag smakade den vart jag skrämd av smaken
Jag åt lite till och såg mig själv för första gången som jag var, naken
Jag såg gjorde nya upptäckter, och såg saker jag aldrig sett förr
Och allt var mitt fel sa du, jag fick dig att öppna en stängd dörr
Först hade du tänkt att knacka, men nu hade du bestämt dig för att bara kliva på
Och du sa att du bestämt dig, du vill att vi ska upptäcka det tillsammans vi två
Om jag kan ta fram allt det som du brukar gömma, gömma, gömma

Du sa att det känns som det ska vara vi två, som det alltid borde vara vi två
Du säger att det är en känsla, du säger att det är svårt att förklara, det bara är så
Men är det mot bättre vetande, eller vad säger du min vän, jag bli inte klok
Det finns stunder då jag undrar vad jag gör, jag är irrationell, jag beter mig som en tok
Beror det på att vi båda två vet att det vore det bästa som skulle kunna hända
Du sa att du har svårt att erkänna det för dig själv, men jag får dig att tända
Du har sett mig i dina drömmar, du har sett mig i mörker och sett mig bada naken i ljus
Och jag medger att jag har drömt om dig, din kropp och kyssar som tar oss in i ett känslorus
Du sa att allt det där kan vi dela, vi kan brinna tillsammans så som vi aldrig gjort förut
Du sa att om jag bara ville skulle du brinna hos mig, med mig till slut
Om jag kan få känslorna att strömma, strömma, strömma

Varför skulle vi göra det, ge oss in i elden där vi bränt oss så många gånger
Varför skulle vi riskera något, när jag inte vill att du ska vakna med ånger
Jag sa du vet ju precis som jag att vi båda har någon på varsitt håll
Du sa att nu säger jag det jag förväntas, men i känslor spelar förnuft ingen roll
Det där är bara tomma fraser, överblivna repliker från ett borgligt manuskript
Men om du vågade säga det som vi båda känner så skulle du också veta att det är klippt
Jag sa jag tror du ser en man i mig som tynade bort för länge sen, den själen är inte kvar
Du sa att du aldrig ställt frågor, men jag envisas med att leverera falska och förljugna svar
Det enda som jag får ur mig är tvivel och självbedrägeri, när vi båda vet hur det ligger till
Hon sa jag ser att du är du, och jag vet vem jag är, och vi kan få precis vad vi vill
Om du kan få mig att drömma, drömma, drömma




Fri vers av PPQ
Läst 354 gånger
Publicerad 2004-10-20 22:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ