Tanken att mänskligheten kan uppdelas i raser som måste hållas åtskilda, inom ett land (genom segregation) eller av gränser mellan länder, har alltid förefallit mig orimlig. Det finns många skäl till att rasismen är orimlig, både i teori och praktik.

En sak är att det är omöjligt att definiera vad en "ras" är. Hudfärg, kultur, språk, efternamn, dna, blodgrupp? Var och hur ska gränserna mellan olika "raser" dras? Vem ska dra dom?

En annan sak är att även om man skulle kunna definiera och dela upp mänskligheten i olika etniska grupper så vore det ändå omöjligt att hålla isär dem. Enda sättet skulle vara om man byggde murar runt varje stat som ingen under någon omständighet någonsin fick passera.

Vilka skulle vilja leva i en värld utan något som helst utbyte mellan människor? Ingen handel, ingen kunskap/vetenskap, ingen kultur, ingen idrott. Så fort man tillåter något slags utbyte över gränserna kommer människor att skapa allianser, vänskapsband, få gemensamma barn... det är oundvikligt. Det går inte att separera "raser", det går inte att separera människor från varandra.

De senaste dagarna är det många som har vittnat om hur orimlig rasismen är i praktiken. T ex alla dom som vill ägna sig åt sina viktiga jobb men gång på gång tvingas lägga tid och energi på att bemöta rasismen i sin vardag.

Rasismen är en återvändsgränd. Och det spelar ingen roll om man kallar det för något annat, kultur, etnicitet, essens. Rasism är enfald. En värld som bygger på rasistiska idéer är en otänkbar värld.