efter svavelordsdust

ner till klippsprångens kust 

i ömsoma svall når vågor vår strand

häver sig över mjukt fuktande sand

tårna i dyning vi smuttar små stänk

oss snuddar en vind jag ögnar ett blänk

skymtar där något ofattbart stort

ser längtans glimt försvinnande fort

ett ankares tross inom räckhåll för oss

vila i himlar och hamnar